varldsomseglingen

Svensk-karibiskt julbord Utanför Venezuelas kust, i karibiska sjön ligger ön Isla de Margarita. Vi blev trettio personer till jul. Gyllenswärds, Nordlöws och Ekenstams, Nordins och Sjöstedts och alla tio Candelaner. Det blev en griljerad varan med vindruva i munnen och en natt fylld av fyrverkerier och facklor och sjömansvisor i massor. En långdans gick runt palmen på stranden och valsade runt hela kvarteret och in på en Venuzelansk familjemiddag och ut igen och tillbaka till palmen med ”nu är det jul igen” och ”upp på källarbacken har jag en vän”. Förberedelserna var rigorösa. Redan på atlantöverfarten i november hade vi bildat en kör som övat in julsånger och sjömansvisor. Storartat lät det tyckte vi när ingen hörde på och havet var oändligt åt alla håll. Inför julfesten beslutar vi att avskriva sånguppträdandet och förvandla aktiviteten till allsång istället. En patrull bestående av Tekla och Robin skickas till cybercafé för att sammanställa ett texthäfte så att samtliga festdeltagare kan sjunga med. Fler grupper i förberedelsearbetet bildas. Micke och Olle tar hand om pyroteknik och eld, Karin och Niclas ordnar utsmyckning och el, Martin planerar julafonens kappsegling, Felix lagar bål och Amanda springer runt bland öns slaktare och jägare för att ordna fram den utlovade varanen som skall grillas. Vi kommunicerar ivrigt på ojämn spanska och lyckas till den stora dagen få det mesta på plats. Under palmerna på playa Zaragosa blir vi helt ensamma och får dessutom låna bord, stolar, grill och ström till belysning och stereo. Familjer och vänner har dagarna innan anlänt till isla Margarita och på våra hungriga uppmaningar har de fyllt sina resväskor med sillar och kaviarer, glöggflaskor och pepparkakor. Jullunchen blir därför en makalöst brokig svenskkaribisk buffé som dukas upp i vraket efter en färgglad fiskebåt som spolats upp på stranden. På eftermiddagen fyller vi Candela med de som har lust och kappseglar mot oss själva runt kobben la piedra blanca. När solen går ner på julaftonen 2009 tänds palmerna upp av blinkande julgransbelysning och facklorna som ringar in festplatsen tänds. Snart skålar vi i fruktbål och sjunger ”stackars stymran Karlsson” medan nödblossen och fyrverkerierna glittrar ikapp med den karibiska stjärnhimlen. Tack för en oförglömlig jul, alla som kom och hälsade på oss från Sverige! Alla andra uppmanas att genast bege sig till El Grande Roque för att delta i våra nyårsfestligheter på torsdag.

Hej käraste föräldrar och godaste vänner. Jag vill gärna informera er lite om hur vi på Candela har tänkt göra dagarna kring jul så att ni kan förhålla er till det. Vi kom till Isla Marguerita för tre dagar sedan och kommer stanna till den 28e. Det kommer bli strandparty med utlovat helstekt djur och dej dunkom så länge vi levom. Vi kommer bli ett härligt gäng på ungefär 24 personer med anknytning till Candela som är på ön för att fira jul. De flesta bor ombord på båten och många bor hos Rulle. Candela ligger i en vik på norrsidan av ön som heter Juangriegos. De flesta av er kommer den 21a och den 22a, vårt förslag är därför en inledande drink tillsammans på stranden här så kan alla få se och hälsa på varandra och vi kan prata om vad alla har för önskemål. De följande dagarna har vi tänkt oss såhär: 23e dec. Dag Vi seglar ner båten från Juangriegos till Pampatar på sydsidan. Alla är välkomna att segla med, men troligast blir vi ett lite mindre gäng. Vi lagar någon lunch och fika, alla lägger en slant för maten. 24e dec. Dag Jullunch på bryggan i pampatar. Knytkalas, alla tar med sig något. Svensk-juliga saker uppskattas oerhört. Från bryggan arrangerar vi en kappsegling om tre lag som ett i taget, på tid, tar sig runt den lilla kobben Isla blanca som ligger utanför. Kväll Grillmiddag på stranden hos Rulle. Candela bjuder på helstekt varan, alla tar med sig vad de vill grilla i övrigt. Lekar, tal eller andra initiativ får plats och uppskattas. Ta gärna med fler musikinstrument ifall ni sitter på några som lämpar sig för en natt på stranden. Man kan köpa dricka i baren. 25e dec. vilodag 26e dec. Dag Heldagsutflykt till sandön Coche, söder om Isla Marguerita. Ena halvan av gänget. Vi avgår från Pampatar på morgonen och kommer tillbaka dit på kvällen.Candela lagar lunch och fika, alla lägger en slant för maten. 27e dec. Dag Heldagsutflykt till sandön Coche, söder om Isla Marguerita. Andra halvan av gänget.Vi avgår från Pampatar på morgonen och kommer tillbaka dit på kvällen. Candela lagar lunch och fika, alla lägger en slant för maten. Alla är välkomna att delta så mycket eller lite man har lust med i aktiviteterna. Det finns också fina utflyktsmål på ön som man kan nå med buss eller taxi. Vi får väl se hur mycket vi vill företa oss tillsammans hela gänget och hur mycket kolloliv vi har lust att leva. Tänk på att kontanta dollar är vad som får saker att hända i Venezuela om man vill ha en anständig växelkurs. Det skall bli jätteroligt att ni kommer och firar jul med oss. Hälsningar Candela

Den sushin smakade bra. Vi har landstigit pa en ny kontinent. Isla Margureita, Venezuela och sydamerika ligger under och for vara fotter. Har rader en helt annan puls, ett annat sprak och nya dofter lockar fran grillarna i gatuhornen.Vi skakar febrilt pa vara skandinaviska bakar for att fa socan och de obsena, karibiska dansmoven ur kropparna for att fa plats med de mer vickande och rullande salsastegen. Dessutom bor en glidig rumba samt en kvickare merengue snart vara pa plats. Vi ovar och aterkommer. Salut.

Vi har kraft och vi har tid. vi åker förbi Grenada på vägen ner till Venezuela. Det ligger precis på vägen. Dessutom är vi lite sladdriga i knäna och mosiga i huvudena sedan gårdagens ghettokalas. Då är det skönt att slippa göra tre dygn i sträck. Vi stannat halvvägs för sushi. Liksom alla dagar av tvivelaktig vigör och livsinspiration tronar den sedelärande tavlan i korsstygn över våra huvuden i salongen. det är Sofie som har broderat "Just idag är jag stakr" i blått på vitt. Tavlans budskapfyller minst tre viktiga syften en dag som denna. Hånar oss och gör sig lustig över vårt skick, den fyller oss med kraft och tillförsikt samt ger oss en förfärligt klämmig bit att gemensamt gnola när vi lägger ut från hanmen och seglar bort från St Lucia och Bakisdimmorna. Frisk vind i ansiktet gör varje sjöman frisk. Tack Kenta. Tack Sofie. Och tack Karibiens svala vindar.

Candela har sällan känts så liten och skruttig. Vi Har kryssat Afrika runt och känt oss rika och mäktiga med vår fyrtiofotare som har både toalett och kök. Känslan höll inte i sig särskilt länge sedan vi anlände till Västindien. Representanter för hamnkontoret här i Rodney Bay var precis på väg ner till oss för att, i sina pikéskjortor och men vänliga stämmor, be oss lämna marinan, -när Håkan och Umatalu fräser in i hamnen. Med förbokad plats på vipiga superyachtbryggan och sina glänsande 86 fot tar den stiliga båten, med den stiliga skepparen oss under sina vingar och vi får ligga förtöjda utanpå dem. Pikéskjortorna säger ingenting. Håkan, som äger Candela och är nyckelmedlem i projektet har inte seglat med på någon delsträcka hittills, eftersom han är upptagen med sitt arbete som kapten på charterbåtar. Just nu skeppar han en stor brittisk segelbåt som precis som oss seglar jorden runt, fast med något annorlunda standard. För oss som har jobbat med Håkan är det ett glatt återseende. Vi blir ystra som kalvar av mötet med besättningen på den stora yachten, eftersom den till stora delar består av kända fejjor. Vi blir bjudna på middagar och drinkar och dykutflykter och vi kan låna maskiner och verktyg för att laga saker på Candela som behövt repareras en lång tid. Rätt som det är glider vi runt St Lucias seglarbarer i ett gäng om femton glada svennar istället för åtta. Landström och obegränsat med sötvatten i slang samt bryggplats med goda grannar; nu levs alltså de goda drinkarna och yachklubbens faciliteters glada dagar. Samtidigt som dagarna utnyttjas till viktiga reparationer som är tillfredsställande att få igenom. Nu skapas ett nytt soltak i fräckt beige som skall täcka hela sittbrunnen, spridarnas osannolika vinkel korrigeras, utombordaren får profetionell service av Umatalus maskinist, septitanken får stryk och omkoppling, huvudmaskin får en uppfräschning, jollen blir limmad och får kärlek och en hel del detaljer justeras och ordnas. Vår egen besättning har förstäkts med omåttligt populära Tekla och Robin, som nu står inför en grannlaga uppgift att leva upp till det goda rykte som förekommit dem. I kväll går grannskapets stora lokala fredags-jump up av stapeln i bostadsområdet norr om marinan. Det är en lokal fest som brukar innehålla rom i plastmugg, socamusik från lastbilsflak och mycket obsen dans. Ses där.

Candela har sällan känts så liten och skruttig. Vi Har kryssat Afrika runt och känt oss rika och mäktiga med vår fyrtiofotare som har både toalett och kök. Känslan höll inte i sig särskilt länge sedan vi anlände till Västindien. Representanter för hamnkontoret här i Rodney Bay var precis på väg ner till oss för att, i sina pikéskjortor och men vänliga stämmor, be oss lämna marinan, -när Håkan och Umatalu fräser in i hamnen. Med förbokad plats på vipiga superyachtbryggan och sina glänsande 86 fot tar den stiliga båten, med den stiliga skepparen oss under sina vingar och vi får ligga förtöjda utanpå dem. Pikéskjortorna säger ingenting. Håkan, som äger Candela och är nyckelmedlem i projektet har inte seglat med på någon delsträcka hittills, eftersom han är upptagen med sitt arbete som kapten på charterbåtar. Just nu skeppar han en stor brittisk segelbåt som precis som oss seglar jorden runt, fast med något annorlunda standard. För oss som har jobbat med Håkan är det ett glatt återseende. Vi blir ystra som kalvar av mötet med besättningen på den stora yachten, eftersom den till stora delar består av kända fejjor. Vi blir bjudna på middagar och drinkar och dykutflykter och vi kan låna maskiner och verktyg för att laga saker på Candela som behövt repareras en lång tid. Rätt som det är glider vi runt St Lucias seglarbarer i ett gäng om femton glada svennar istället för åtta. Landström och obegränsat med sötvatten i slang samt bryggplats med goda grannar; nu levs alltså de goda drinkarna och yachklubbens faciliteters glada dagar. Samtidigt som dagarna utnyttjas till viktiga reparationer som är tillfredsställande att få igenom. Nu skapas ett nytt soltak i fräckt beige som skall täcka hela sittbrunnen, spridarnas osannolika vinkel korrigeras, utombordaren får profetionell service av Umatalus maskinist, septitanken får stryk och omkoppling, huvudmaskin får en uppfräschning, jollen blir limmad och får kärlek och en hel del detaljer justeras och ordnas. Vår egen besättning har förstäkts med omåttligt populära Tekla och Robin, som nu står inför en grannlaga uppgift att leva upp till det goda rykte som förekommit dem. I kväll går grannskapets stora lokala fredags-jump up av stapeln i bostadsområdet norr om marinan. Det är en lokal fest som brukar innehålla rom i plastmugg, socamusik från lastbilsflak och mycket obsen dans. Ses där.

Den tionde dagen till sjöss började det regna. Det finns nästan ingenting som dammtorra sjömän blir så glada av som sötvatten från himlen. Både oss själva och allt vi bär på oss har under atlantresan fått tvagning medelst havsvatten som skopats upp med hink och snöre samt tvål respektive tvättsåpa. Nu blir ju som bekant i genting särskilt rent av den behandlingen, då tvålen vägrar löddra sig och saltet suger åt sig fukt samt gör materialen stela och blekta. En sköljning i sötvatten är välkommen lyx. Av så glada för som sötvatten från himlen. Det var inte många ögonblick innan den, av ingrott salt uttorkade besättningen, kastat paltorna och stod nu i självaste födelsekostymen och tvålade sig i det gudabenådade skyfallet. Sedan var det klädernas tur. Så vi fortsatte vårt nära nog ockulta beteende med att dansa runt på däck med alla textilier som behövde det och blinkade mot skyn som i vidskeplig dyrkan. Någonstans kring middagstid tröttnade de flesta av oss och gick in. Dagen därpå regnade det också. Hela natten som följde och dagen efter den. Självaste upplevelsen av hur många åtta personer är kan vara högst situationell. När alla vill vara innomhus och en doft av aldrig torkande seglarbralla sprider sig i salongen, då upplevs åtta som en gigantisk summa människoliv. I nästan en vecka regnade det. Atlanten har varit så snäll. Aldrig har ett hav bjudit oss på så lena, mjuka förutsättningar. Fiskeriet har slagit alla hittills uppmätta rekord. Då färskvaror snabbt blev en bristvara är nyfångad fisk ett välkommet inslag i konservburksdieten. Denna gång, förutom flera tonfiskar, även präktig guldmakrill, stor obestämd svartrandig fisk som troligast var en barrakuda samt flygfisk i massor. De senare hoppar in i båten nattetid. På sin rutinmässiga flygning utgör Canedla ett tvärt stopp. En natt fick till exempel rorsmans tinning en fiskuktande kyss mitt i mörkret, och bidrog därigenom till att avsluta flygningen för ännu en. Vi äter fisk stekt, gravad eller rå. Med aioli och råstekt potatis. Sen spelar vi schack.

Sa. Vi seglade snett. Vi hade inte tankt aka till den amerikanskaste av karibies alla charteroar. Men dofterna blev oss overmaktiga. Ett par nar vi efter sjutton dagar pa atlanten sag land och unisont andades in det forsta andetaget av med dofter av grillat kott och rompunch, da kunde vi inte langre minnas en enda anledning till varfor vi inte planerat i Barbados fran borjan i rutten. Vastindien har ocksa en anna doftgimmick. Overallt mellan oarna, fran virginislands i norr till trinidad i soder svavar en odor av kokos. Den kommer fran en blandning av de drinkar som flitit konsumeras vid strandbarerna samt av de solkramer som har i uppgift att kopiera de tidigare i man av kansla och karaktar. Mojligen foreligger motsatta forhallande, och det at drinkarna som liknar solkramerna i doft och smak istallet. Fragan ar tillsvidare outredd. Vi har bara varit har en dag annu. Kokosnot luktar det i alla fall, och vi har annu inte trottnat utan tar djupa andetag av den vastindiska luften. Vi aker vidare mot St Lucia imorgon. Darifran kommer sedan en redogorelse for atlantoverfartens lustigheter och faror publiceras. Med tacksamhet infor havsgudarna for att de fort oss till andra sidan bekvamt och sakert. Candela