Karlskrona
Då alla vind och -vädergudar beslutat sig för kartellbildning i östersjöområdet med oss som offer har vi hamnat med man och allt i örlogsstaden i Småland istället för baltista kuststaden. Med vinden rakt i näsan har vi kryssat östersjön fram utan att så mycket som lämna Sverige. Den sista tidens intensivavslutning av samtliga arbeten på Candela gav resultatet att båtens duglighet inte på allvar hunnit testas. Vi höll det därför för säkert att inte korsa östersjön i den kuling som utlovades utan testseglade innomskärs. Genomförde bunkring i Nynäshamn och beslut att slicka den svenska sidan istället för den baltiska ner mot danmark och Tyskland. Efter en guppig natt befann vi oss söka nödhamn i Visby för att klippa till en ny styrvajer och en ny frisyr på en besättningsmedlem som kände sig tufsig. Efter konfrontation med den för sommaren inlånade befolkningen på stadens barer kände vi oss mätta på framgångsfrisyrer och saffranspannkaka och lämnade stan så fort reparationer var genomförda.
Grann och opalnerad gästbesättning har Jacob varit en vecka men var tvungen att återvända till Stockholm idag. Lämnar en tom och kall förpiksbinge efter sig. Vi resterande sju förlustade oss på sjöfartsmuseet som Karlskrona stoltserar med. Sen tog vi en stadspromenad och passade på att vandra både på styrmansgatan, båtmansgränd och fregattvägen. Vår resa har ett tema. Det är skönt att städer vi besöker på vägen vet att uppmärksamma det. Tack Karlskrona. För det och kroppkakor.
Fortfarande utlovas sämsta tänkbara vindriktningar längs Candelas tilltänkta rutt. Vi får alltså fortsätta testa vad besättning, genomföringar och infästningar tål i fråga om lutning och belastning. Det känns tryggt att ha det gjort. Vårt mål är att nå Kiel på tisdag när Signe kommer dit för att mönstra på.
Hej.
Hejdå
Hatten av för alla taggade som hjälpt oss iordningställa vårt fartyg de senaste veckorna. Efter mycket indensiv slutspurt är vi denna morgon redo för avfärd. En aning medtagna av gårdagens rusiga avskedskalas på bryggan kisar vi uppåt och framåt. Vi avgår när dagen är mid och tänker oss angöra Bullerö till middagstid för ännu en avskedssejour.
Vi hörs på andra sidan östersjön! I Lettland skall vi fylla våra förråd och tankar.
Över, ut.
kontoret på kajen
Renoveringen av Candela går i rasande tempo. Briljerande många händiga fingrar och starka armar som hanterar hennes utveckling. Trots de mångna och det myckna timmarna och insatserna ligger vi i sedvanlig underkant av förloppsplaneringen. Att få allt färdigt till avfärd kräver samtliga våra spända muskler.
Det är ett muntert jobb dock, att utföra alla sysslorna i solen. Nu står Ellen, Sofie och Julia i solen här på kajen och lackar durkar och lyssnar på sommar. Kanske är Ellens solbränna centimetertjock vid det hätr laget. Jag har inte stuckit hål och testat än, men det ser onekligen ut så.
Min egen frodas föga då jag inrättat ett litet kontor här stax brevid de andra. Det ser ut så att jag surrat ihop ett enormt svar paraply på en solstol. Paraplyet sitter så långt ner att den formar en liten mörk koja där jag kan se skenet av min dator utan att bli bländad av solen. Ut från kojan löper således en kabel som i ena ändan förser min dator med ström. Följer man kabeln åt andra hållet slutar man vid den elstolpe ifrån vilken jag just nu stjäl min elektricitet.
Teamet är samlat. Målandes, bronzandes i den tilltagande sjöbrisen, eller tjurigt hackandes i skuggan av paraplyet strax brevid. Allt till tonerna av sommar och Bill Haley.
