Hjälpsam gubbe


skeppsbibliotek


30-gradigt nattmys


Kvällsutsikt


Mauretanien – The forsaken land?

 

Besättningen har under tio gungande dagar virat sina hjärnor kring ett pikant spörsmål – Mauretanien.

Vad för slags land är Mauretanien? Hur ser det ut? Varför känner ingen till det? Varför har ingen varit där? Samt – varför är vi på väg dit?

Hypen på Candela är stor. Idéer om svår misär, torka och missväxt. Visioner om nerdekade skjulliknande boningar som ser ut att ha fastnat i ett skede där det precis är på väg att falla ihop. Fantasier om inälvsmat o rovor. Feta vaggande kvinnor på gatorna.

Kvinnorna tvångsmatas redan i tidig ålder – extrem fetma är tydligen åtråvärt i detta land.

Kvinnosynen, samt en tragisk historia om en misshandlad åsna, är in facto, den ända information vi har att gå på om detta mystiska (mytiska?) land. Till och med UD lyser med sin frånvaro till att kommentera fenomenet Mauretanien närmare än att ” vi avråder från icke nödvändiga resor”.

Den kvinnliga halvan av besättningen har manglat idéer om hur vi lättast ska undgå trubbel när vi går i land – klä oss i burka? Klä ut oss till män? Hetsäta upp oss till blobbstorlek? Undvika att gå i land överhuvudtaget.

Hamnen i Nouadhibou har tydligen en nyupprustad lyxmarina som vi ska lägga till i. Maruretanien må vara ett fattigt land, men när det kommer till marinor sparas det inte på krutet.

Dagarna till sjöss då? Tja. Kvartetten har blivit sextett i och med Jonas, Alex och Kristins påmönstring i Las Palmas.

Blått frustande hav. Posiedon måste vara på ett vänligt humör – han har tuggat fram lite fradga och dreglat lite på stäven men i övrigt ägnat oss en frejdig blick, skrattat, klappat oss på huvudet och gett oss följsam plattläns hela vägen till Nouadhibou.

Detta har ackompanjerats av otroligt bra sittbrunnshäng dag som natt.

Klart slut, port salut!


Sittbrunnshäng


Miffon


Candela med systerskepp


Skål för Mauretanien


Fjäril på sjökort


Hållplats: Las Palmas

 Tre dagar i Marocko gav hela besättningen en ovanligt nöjd känsla av att faktiskt ha sett landet vi seglade till. En heldagstur till Marrakech inne i landet, massa marknadsbesök och en del strandpromenad räckte för att samtliga ombord skulle känna sig bortskämda med turism. Vid avfärd fick vi dessutom med oss ett stycke av landet i form av 14 kg Couscous och en omgång magsjuka.

 Efter avsegling mot Las Palmas, Gran Canaria väntade magsjukan vänligt 9 timmar med att bryta ut lagom till att land inte syntes bakom oss. Henrik dukade under först och när Mattias timmarna därpå gick samma väg lämnades Olof och Matilda ensamma vid rodret. Att dygnet har 24 timmar och att båten ständigt måste styras förändras ju inte så de två friska ombord fick stå för en tung insats innan Candela under tredje dygnet når närmaste vik i Lanzarote.

 Väl framme vid det ursprungliga målet för etappen, Las Palmas, kunde en ganska avmagrad besättning ta emot en förstärkning i form av Jonas, Kristin och Alexandra. Matilda lämnar Candela här för att skotta snö åt föräldrarna i Stockholm.

 De kommande hamnarna längs Afrikas västra kust erbjuder så gott som inga möjligheter till reparationer och dagarna i Las Palmas har fokuserats på att bunkra mer än Couscous. Teknik och reservdelar som skall hålla Candella sjöduglig framöver ligger nu samlat i våra stuvutrymmen och väl medvetna om att dagarna på bekväma uteserveringar och välfyllda matbutiker är över sätter vi snart kurs mot nästa stad, Nouadhibou i Mauretanien.


Gränd i Marakesh


Mattias


Marockansk Polo


Fågelskådning


Fruktmarknad i Agadir


Kryddsommelieren


Kapten


Tivoli på stranden!


Matilda & Olle


Klippning, på liv & död


RSS 2.0