varldsomseglingen

Med stor tilltro till den gångna veckans refit av båten sätter Candela´s besättning kaxigt kurs mot Atlantens horisonten som döljer destinationen Agadir i Marocko och framförallt en ny kontinent… Afrika. Med endast 4 i besättningen följs vaktschemat snart pedantiskt och uppväckningen inför vaktpågång blir bara hårdare och hårdare. Vindarna är dock med oss och med 8 timmars stiltje som enda undantag så erbjuder de nya farvattnen fantastiska vindar där Matilda och Mattias toppar 5 knop på endast ”Sprayhood”. Att stiltjen erbjöd ett välbehövligt bad i 4000 meter djupt klarblått vatten var en nödvändighet för besättningen vars hygien var klart påverkad av några dagar på sjön.

Efter 5 dagar uppenbarar sig de afrikanska bergen i morgondiset och med låten ”Africa” av ”Toto” ljudandes ur högtalarna glider vi in för att möta ännu ett nytt land. Sådant kan ibland ta en stund längre än vad man förväntar sig, men då vi efter ett par timmar brottats färdigt med den Marockanska byråkratin och klev iland kunde vi stolt konstatera att denna etapp varit den första haverifria sträckan. Vad ska vi nu ägna tiden i land åt, turism?

Inför passagen till Afrika stod stora delar av besättningen inför för en rätt så påtvingad reparation i Lissabon. En vriden rullanordning till förseglet med ett rivet segel som följd stod för majoritet av underhållningen under Candela`s sista vecka i en europeisk hamn.

Henrik som vid tidigare reseprojekt så gott som alltid har varit tvungen att engagera familjen i hemlandet för att få hem sig själv välbehållen hade inför den här resan lovat att undvika liknande sittsar. Visionen håller i 53 dagar. Där faller löftet totalt och familjens engagemang på hemmafronten lyfts till en tidigare aldrig nådd nivå. Mamma Ida ( av sig själv kallad ”Sambandscentralen”), får byta ut halva sitt flygbagage inför sin weekend till sonen i Lissabon mot sex av de 2,5 meter långa reservdelar som S/Y Candela saknar sedan det senaste haveriet i ordningen.

Reparationerna gick utmärkt, och Candela har aldrig varit i så gott skick som när vi vinkar av Europa.

Knappt hade besättningen återhämtat sig från den händelsefulla seglingen innan nya intryck väntade i Porto. Födelsedagsbarnet Matilda fick avsluta sin segling med en uppvaktning i tydlig oceanprägel under sitt nattpass. Tårtan, bestående av vad den senaste bunkringen lämnade att erbjuda skänkte besättningen några förväntansfulla sekunder innan dess att Atlantens vågor bidrog med sin tydliga sälta.

Men inte blev Matilda ledsnare för det utan istället följde hon loggen inlevelserikt och när den visade 13,9 knop så var hela besättningen i total extas.

Med stora förväntningar anlände vi till Porto i strålande solsken tidigt lördag morgon.

Där möttes vi av något som närmast skulle kunna beskrivas som ett oerhört pittoreskt ghetto i kolonialstil, som uppfyllde alla våra förväntningar om kullerstensgator och tjocka tanter som tittar ut från sina frodiga blombalkonger.

Än lever Candela av barnsjukdomar som håller besättningen fullt sysselsatt och i någorlunda fysisk form, och tur är väl det.

Idag ger vi oss iväg mot Lissabon för nya Portugisiska upplevelser!