varldsomseglingen

En fagel landar pa Candela och blir snabbt Eriks van. Tyvarr ar han valdigt hungrig och det enda vi hade att bjuda pa, havregryn och vatten, visade sig fa fageln att svalla upp och do nasta dag...

Till tonerna av Lily Allens Fuck You! lämnade vi Flamenco marina och med det vårt kära älskade hatade Panama. Vi som vart här längst ser tillbaka på tio veckor av det lilla kanallandet. Efter vad som kändes som år av reparationer och installationer, förbättringar och förseningar kunde Candela äntligen stäva ut över Stilla Havet.

Efter den initiala obligatoriska sjösjukeperioden, kortare för vissa – längre för vissa, började vardagslunket infinna sig. Mat skall lagas, disk skall diskas, båten skall styras och vakter hållas. Den lilla ettan vi bor på känns dock förvånansvärt spatiös. Kan det vara det oändliga blå som är ögats ständiga följeslagare? Havsutsikten är väldigt omedelbar och konstant, men detta hindrar den inte från att upphöra att hänföra. Att ställa sig ensam i lovart och låta hela synfältet fyllas av vågor och himmel skänker betraktaren en vink om vilka oerhörda avstånd vi rör oss över. Våra tekniska hjälpmedel påminner oss dock obarmhärtigt om att det bara är en vink man får. Den blå horisonten är sig lik och det är knappt att man accepterat faktumet att Panama ligger bakom oss innan Galapagos försiktigt tronar upp sig. Ändå har vi korsat en del av världens väldigaste ocean.

Som för att motbevisa gårdagens inlägg gjorde vår hjältemekaniker Ricardo och hans kompis en herkulisk insats under natten. De gick inte hem förens klockan fem (!) på natten, då samtliga närmast kolapsade av trötthet. Vår motor fungerar och watermakern är i acceptabelt skick. Ikväll ankrar vi och imorgon vid gryningen lämnar vi äntligen vårt älskade och hatade Panama. Bloggen kommer förhoppningsvis kunna uppdateras på Galapagos, men i övrigt är det Spot:en man får titta på de närmsta två månaderna. Där plottas vå position på en karta. Adressen är: http://share.findmespot.com/shared/faces/viewspots.jsp?glId=0mEImDYkVdtY6vBoE8HiJsEqYWF0BGqHn
och vi kommer att börja sända så fort vi lämnat vår ankring.

Stilla Havet, här kommer vi!

Observera att allt i detta inlägg drabbat oss minst en gång.

Candelan: Kan ni komma och skruva i en glödlampa?
Panaman: Javisst! Vi kommer imorgon.

Två dagar senare

Ring ring

C: När kommer ni?
P: Om två dagar.
C: På torsdag?
P: Ja, på torsdag.

Det blir onsdag och rummet som skall bytas lampa på är fullt med grejer

P: Jag är här nu!
C: Men... Idag kan du inte komma åt rummet, du skulle komma imorgon.
P: Ok, jag kommer imorgon.

Två dagar senare, på morgonen:

Ring ring

C: Okej, det är lördag idag, men när kommer du?
P: Jag kommer på förmiddagen.
C: Ok.

Klockan 23 på lördag kvällen

P: Jag är här nu!
C: Det är lite sent, men vill du jobba så...
P: Här skall jobbas!

Två timmar senare

P: Jag kan tyvärr inte göra något.
C: Jasså, varför då?
P: Jag har ingen stege och når inte till lampan.
C: Men du har ju vart här förrut och vet hur högt lampan sitter. Det var det enda du skulle göra idag. När kan du komma nästa gång?
P: Imorgon.
C: Talar du sanning nu? Kommer du verkligen imorgon? På söndag?
P: Japp, söndag kommer jag.

Måndag

P: Ok, nu är jag här. Jag har stegen med mig också.
C: Fixa bara lampan.
P: Det går inte.
C: Varför?
P: Jag har inte den nya lampan.
C: Jaha, vart är den?
P: På mitt kontor, jag såg den precis innan jag åkte.
C: Är det helt sant? Den är på ditt kontor?
P: Ja, jag kommer med den imorgon.

Nästa dag

C: Har du med dig lampan?
P: Nej, den är beställd från Colon.
C: Du hade den på ditt kontor?
P: Nej nej, den är på väg, jag lovar.
C: Du, jag litar inte på dig.
P: Den är på väg. Jag kommer imorgon med den.

Två dagar senare.

Ring
C: Har du den?
P: Nej, men jag beställde den idag.

Många turer kring beställningen senare

P: Ok, här är jag med lampan.
C: Skall den äntligen installeras?
P: Nej, jag har ingen stege idag.
C: Men va i helv... KOM IMORGON. JAG KÖPER EN STEGJÄVEL.

Nästa dag.

P: Nu skall det bli av. Jag har med mig fyra kollegor.

Samtliga panamaner sitter och röker, dricker öl och vilar. De löser av varandra. Det går någon timme.

P: Tyvärr blir det inget med lampan idag.
C: Men jag hade ju köpt en stege?!?
P: Det verkar som att någon arbetare stulit den. Det sker nästan alltid med något verktyg. Jag ersätter det.
C: Men va f... Min iPhone är borta.
P: Jag ber om ursäkt. Man kan inte riktigt lita på...
C: Suck... Tro mig, jag vet. Okej, vi försöker igen imorgon.
P: Vi ses klockan 8 på morgonen imorgon.
C (noterar stillsamt att personen förmodligen kommer vid lunchtid)

Nästa morgon kl 07:03

Ring ring
C: Öh, ja?
P: Jag står vid grinden och du är inte där. Jag har mycket bråttom till nästa kund.
C: Varför är du vid grinden och inte vid båten som du brukar? Jag kommer till grinden omedelbart.
P: Ingen idé, jag kan inte vänta, måste gå nu.
C: Men vad i... Är du verkligen vid grinden?
P: *click*

Nästa dag

P: Ok, jag har lampan, stegen och den nya lampan.
C: Bra.

Lite arbete senare

P: Klart! (Går hem)

Ring ring

P: Ja.
C: Du har satt i den gamla lampan?
P: Ja, den nya passade inte, så jag satte tillbaka den gamla.
C: Men varför sa du ingen... äh, glöm det. Kommer du imorgon?
P: Japp, klockan 10.

Nästa dag, klockan 15

P: Ok, nu skall jag koppla i den nya lampan och nu har jag rätt.

Några timmar senare är allt klart.

P slänger den gamla lampan i vattnet

C: Men är du dum i huvudet?
P: Vaddå?
C: Du kan ju inte... Jag orkar inte mer. Gå bara hem!

Ring ring

C: Det funkar ju inte?
P: Jo, då.
C: Nej.
P: Jo, men för att inte få en stöt när jag kopplade in den klippte jag av strömkabeln.
C: Du måste skoja... ?
P: Vill du att jag skall komma imorgon?
C: Suck, mañana antar jag?

OSV OSV

Candela ligger kvar i Panama City för att fa det sista klart. Beräknad ny angang är tisdag eller onsdag.

I dagarna anlände Felicia, Erik samt Mark och Johanna. När stuvfack började stuvas blev det klart att besättningen utökats med inte fyra, utan flera hundra. Eftersom vi enligt planer och budget skall vara åtta utrotades följaktligen större delen av besättningstillskottet. De övriga fyra är Johanna (som bidar sin tid hos våra vänner på S/Y Umatalu), kapten Gyllenswärd, Olle samt undertecknad. Om mindre än en vecka kastar vi oss ut i havet.

Innan det kan göras måste dock fruktansvärda mängder mat inhandlas och stuvas, se Bild 1. Charmiga som vi är oroar vi oss för att återigen få lite mer sällskap än vi önskar. Lösningen på detta är avrivning av samtliga konservetiketter och märkning med spritpenna. Efter att ha skrivit ”Tonfisk” sisådär 10 000 gånger börjar besättningen bli alltmer full i fan och plötsligt händer något, se Bild 2. Evig ära till de som lyckas klura ut vad som döljer sig i följande konservburkar:

Oönskad e-post

Lungsjukdom – S + ej min

S + Mae West

Titta på söta flickor

Kommunist + nästan elefanttänder

/Kalle