varldsomseglingen

Det var det där med motor. Vi behövde verkligen en ny utombordare till jollen. Den nya fina jollen är förvisso tät, både gällande luft som inte pyser ut ur pontonerna och vatten som inte sipprar in under durken. Men eftersom motorn också skrek efter pension blev det till att paddla fram. Satt man i Candelas sittbrunn under lampan en kväll kunde man inte sällan överraskas av en mörk fläck som närmade sig på vattnet. Om man då lyste på den med en ficklampa såg man att det som först var skrämmande likt en flyktingbåt bara var landfarare som paddlat iväg efter frukt i Candelas jolle. Nu var det slut på paddlandet och vi skulle köpa en utombordare. En ny. En sådan som startar när man rycker i snöret och chokar lite. Efter magiskt vacker nyårsafton alldeles ensamma på los Roques fick vi alltså anledning att ta vägen förbi Curacao. Ön är en del av de holländska antillerna och har inte mindre än två butiker ”budget marine”. Man kan säga som så, att om inte Martin kommit inspankulerandes på baren där Niclas satt precis kvart i ett, och om inte Amanda hade varit i omedelbar närhet och haft ett bankkort i fickan och om inte Mattias hade lyckats uppehålla butiksägaren så att denne motvilligt höll butiken öppen den halvtimme det tog för Martin och Amanda att ta sig dit, då hade det inte blivit någon motor här heller. Sen hade det blivit långhelg och butiksstängt och Candela hade lite brådis till Cuba. Det var alltså alldeles på håret att vi ändå missade öppningstiden och glömde pengarna på båten och inte fick någon ny utombordare som startar när man drar i snöret. Desto större blev glädjen när allt gick i lås och vi andnupna och varma kunde hänga på den över akterspegeln och ta en provtur i viken. Hur civiliserat känns det inte att åka motoriserad gummibåt mellan moderskeppet och land när det blåser emot en? Anledningen till de snåla öppningstiderna på Curacao visade sig vara den stundande karnevalen. Vi hade prickat att stanna till på ön en enda kväll och det var öppningskvällen av den två veckor långa karnevalen. Morgonen därpå lägger vi ut för en femdygnare mot den enda bevarade kommunistdiktaturen man kan segla till.