Polynesisk Midsommar
Ja, hur firar man denna svenskaste av svenska högtider när man befinner sig så långt bort från Sverige man bara kan? Naturligtvis måste midsommarstången vara en palm och granitklipporna får ersättas med sandstränder av svart vulkansand. Men maten då? Jag och Johanna som inte sett fäderneslandet på många månader och dreglande drömt om sill och nubbe fruktade att dagen skulle firas med tonfisk och rom. Men då, då slog blixten ned! Candela hade ömsat skinn och fått sex nya pigga själar som besättning. Och ur packningen plockar de läckerheter som sill, knäckebröd och till och med en flaska Skåne. Kvällen är räddad, ja inte bara räddad utan närmast välsignad!
Men, kära läsare, vad är väll sill och Skåne utan gott sällskap? Svaret på frågan har jag inte, ty de sex visar sig vara de gladaste gossar och töser, och snart klingar skratten över däcket såväl vid arbete som vid fest. Skrattet går i alla toner från Magnus varma muller, till Thomas närmast dialektala bohusskratt, till Ellens gapskratt, till Malin djupa flabb, till Axels finurliga smajl, till Simons totalt avväpnande jätteleende. Mitt gnäggande och Johannas nästan råa flin blir snabbt en del av kakofonin. Det är lätt att vara glad bland de kilometerhöga marquesiska basaltklipporna som reser sig ur vattnet likt ett monument över jordens alla sköna platser. Kanske är Nuku Hiva till och med vackrare än Nordkoster.
OBS Skrivet cq en veckq sedqn i Mqraesqs. Nu är vi paa atollen Hao. Mer kommer.
