varldsomseglingen

Sa. Vi seglade snett. Vi hade inte tankt aka till den amerikanskaste av karibies alla charteroar. Men dofterna blev oss overmaktiga. Ett par nar vi efter sjutton dagar pa atlanten sag land och unisont andades in det forsta andetaget av med dofter av grillat kott och rompunch, da kunde vi inte langre minnas en enda anledning till varfor vi inte planerat i Barbados fran borjan i rutten. Vastindien har ocksa en anna doftgimmick. Overallt mellan oarna, fran virginislands i norr till trinidad i soder svavar en odor av kokos. Den kommer fran en blandning av de drinkar som flitit konsumeras vid strandbarerna samt av de solkramer som har i uppgift att kopiera de tidigare i man av kansla och karaktar. Mojligen foreligger motsatta forhallande, och det at drinkarna som liknar solkramerna i doft och smak istallet. Fragan ar tillsvidare outredd. Vi har bara varit har en dag annu. Kokosnot luktar det i alla fall, och vi har annu inte trottnat utan tar djupa andetag av den vastindiska luften. Vi aker vidare mot St Lucia imorgon. Darifran kommer sedan en redogorelse for atlantoverfartens lustigheter och faror publiceras. Med tacksamhet infor havsgudarna for att de fort oss till andra sidan bekvamt och sakert. Candela