Hur stort är havet?

Ett sätt att försöka greppa havets vidd är att bege sig från ena sidan till den andra. Efter att ha anlänt till Galapagos tänkte vi utforska denna väldigt pockande fråga. Galapagos var dock åter en av dessa platser man bara ville stanna på. Världens kanske främsta dykning och ett fantastiskt rikt djurliv som man praktiskt taget fick se upp så man inte klev på, tja, det höll oss sysselsatta i en vecka.

När vår vecka var över så låg havet där. Tretusen sjömil av tom ocean. Tomheten ute på världshaven är överväldigande och gigantisk. Själva tomheten är just vad havet är. Allt eftersom visar sig dock havet vara rikare och rikare. Vi ser sköldpaddor glida förbi mindre än två meter från båten, delfiner dansar vid Candelas stäv och i fjärran reser sig ibland rökplymen från en val som just kommit upp från djupen. I takt med att vi lämnar land blir fåglar allt ovanligare. Till och med fregattfåglarna som varit våra ständiga följeslagare börjar känna tvekan inför den enorma yta och rymd som växer mellan oss och fast mark.

Trots att vår räddning i fallet av en olycka ter sig allt mer främmande är vi inte rädda. Vinden är precis lagom stark och vi flyger fram i ilfart. Hela havet verkar inte vilja annat än att varsamt för oss mot vårt mål. Vi har en knops medström och vågorna puffar oss försiktigt framåt. När burktonfisken anrättats på alla tänkbara vis fattar Poseidon slutligen förbarmande och lägger de vackraste guldmakrillar i våra pannor. Tonfisk, modell färsk, gör makrillen sällskap och livet har aldrig tett sig godare eller enklare. Vi var fiskare, men var på väg att göras till människofiskare (jfr matt 4:18-20). Vi började tänka.

Tiden man har att filosofera på är stor. Att duka upp imaginära måltider för varandra hör till favoritsysselsättningarna. Samtalsämnet filmjölk är outtröttligt och en dag börjar Mark och Johannas saliv bokstavligt talat rinna bara av omnämnandet av orden "rågbröd med keso och kaviar". Tiden för reflektion gör eftertanken omöjlig att undvika och samtliga candelaner börjar fundera över meningen med just deras liv. På havet blir frågan inte löjlig och längtan växer till vardagens lätta liv; där sängen inte lutar, ugnen inte gungar, sötvatten finns i överflöd och framförallt, där de stora frågorna håller sig på behörigt avstånd.

Så en morgon reser sig Marquesas framför oss. Och vilken resning! Ur havet sticker kilometerhöga klippor, dramatiska och vassa. Att inte drakar skulle flyga runt dess toppar och dinosaurier vandra den täta regnskogen är en tanke för tråkigt mundan för att vi ens skall överväga den. Candela glider in i en skyddad vik på Hiva Oa, denna ö från våra drömmar. Vi får träningsvärk i käkarna av att gapa åt det magnifika landskapet och utnyttjar det till att proppa in nybakta baguetter och andra läckerheter som hör den ljuva frankofona kultursfären till. Mer kolonier åt Frankrike! Vive la revolution! Vive la republique! Vive la France!


Kommentarer
Postat av: Lillemor Westling

Tack för den levande och uttömmande beskrivningen av er överfart och mötet med den vackra Gauguinön!

Det är spännade att fundera över hur alla dessa upplevelser; naturupplevelserna av alla de slag och

veckorna på havet med himmel och vatten som enda blickfång, kan komma att forma Er i framtiden. Säkert mycket välgörande på många plan, tror jag.

Ha en fortsatt härlig resa och snart: Hjärtinnerligt

välkommen hem!

Hälsningar

Lillemor

2010-06-07 @ 14:08:27
URL: http://varldsomseglingen.blogg.se/
Postat av: Anonym

Je suis d'accord! Plus de colonies pour La France!

2010-06-10 @ 23:07:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0