Polynesisk Midsommar
Ja, hur firar man denna svenskaste av svenska högtider när man befinner sig så långt bort från Sverige man bara kan? Naturligtvis måste midsommarstången vara en palm och granitklipporna får ersättas med sandstränder av svart vulkansand. Men maten då? Jag och Johanna som inte sett fäderneslandet på många månader och dreglande drömt om sill och nubbe fruktade att dagen skulle firas med tonfisk och rom. Men då, då slog blixten ned! Candela hade ömsat skinn och fått sex nya pigga själar som besättning. Och ur packningen plockar de läckerheter som sill, knäckebröd och till och med en flaska Skåne. Kvällen är räddad, ja inte bara räddad utan närmast välsignad!
Men, kära läsare, vad är väll sill och Skåne utan gott sällskap? Svaret på frågan har jag inte, ty de sex visar sig vara de gladaste gossar och töser, och snart klingar skratten över däcket såväl vid arbete som vid fest. Skrattet går i alla toner från Magnus varma muller, till Thomas närmast dialektala bohusskratt, till Ellens gapskratt, till Malin djupa flabb, till Axels finurliga smajl, till Simons totalt avväpnande jätteleende. Mitt gnäggande och Johannas nästan råa flin blir snabbt en del av kakofonin. Det är lätt att vara glad bland de kilometerhöga marquesiska basaltklipporna som reser sig ur vattnet likt ett monument över jordens alla sköna platser. Kanske är Nuku Hiva till och med vackrare än Nordkoster.
OBS Skrivet cq en veckq sedqn i Mqraesqs. Nu är vi paa atollen Hao. Mer kommer.
Hur stort är havet?
Ett sätt att försöka greppa havets vidd är att bege sig från ena sidan till den andra. Efter att ha anlänt till Galapagos tänkte vi utforska denna väldigt pockande fråga. Galapagos var dock åter en av dessa platser man bara ville stanna på. Världens kanske främsta dykning och ett fantastiskt rikt djurliv som man praktiskt taget fick se upp så man inte klev på, tja, det höll oss sysselsatta i en vecka.
När vår vecka var över så låg havet där. Tretusen sjömil av tom ocean. Tomheten ute på världshaven är överväldigande och gigantisk. Själva tomheten är just vad havet är. Allt eftersom visar sig dock havet vara rikare och rikare. Vi ser sköldpaddor glida förbi mindre än två meter från båten, delfiner dansar vid Candelas stäv och i fjärran reser sig ibland rökplymen från en val som just kommit upp från djupen. I takt med att vi lämnar land blir fåglar allt ovanligare. Till och med fregattfåglarna som varit våra ständiga följeslagare börjar känna tvekan inför den enorma yta och rymd som växer mellan oss och fast mark.
Trots att vår räddning i fallet av en olycka ter sig allt mer främmande är vi inte rädda. Vinden är precis lagom stark och vi flyger fram i ilfart. Hela havet verkar inte vilja annat än att varsamt för oss mot vårt mål. Vi har en knops medström och vågorna puffar oss försiktigt framåt. När burktonfisken anrättats på alla tänkbara vis fattar Poseidon slutligen förbarmande och lägger de vackraste guldmakrillar i våra pannor. Tonfisk, modell färsk, gör makrillen sällskap och livet har aldrig tett sig godare eller enklare. Vi var fiskare, men var på väg att göras till människofiskare (jfr matt 4:18-20). Vi började tänka.
Tiden man har att filosofera på är stor. Att duka upp imaginära måltider för varandra hör till favoritsysselsättningarna. Samtalsämnet filmjölk är outtröttligt och en dag börjar Mark och Johannas saliv bokstavligt talat rinna bara av omnämnandet av orden "rågbröd med keso och kaviar". Tiden för reflektion gör eftertanken omöjlig att undvika och samtliga candelaner börjar fundera över meningen med just deras liv. På havet blir frågan inte löjlig och längtan växer till vardagens lätta liv; där sängen inte lutar, ugnen inte gungar, sötvatten finns i överflöd och framförallt, där de stora frågorna håller sig på behörigt avstånd.
Så en morgon reser sig Marquesas framför oss. Och vilken resning! Ur havet sticker kilometerhöga klippor, dramatiska och vassa. Att inte drakar skulle flyga runt dess toppar och dinosaurier vandra den täta regnskogen är en tanke för tråkigt mundan för att vi ens skall överväga den. Candela glider in i en skyddad vik på Hiva Oa, denna ö från våra drömmar. Vi får träningsvärk i käkarna av att gapa åt det magnifika landskapet och utnyttjar det till att proppa in nybakta baguetter och andra läckerheter som hör den ljuva frankofona kultursfären till. Mer kolonier åt Frankrike! Vive la revolution! Vive la republique! Vive la France!
Oceanernas ocean vântar oss!
Vem äntrar Neptuns rike?
Nar ekvatorn korsades dok en irriterad Neptun upp. Han lat oss inte passera foran vi klarat nagra tester och dopts i hans vatten.
Drick min brygd!
Kyss min fot!
Sa har glada var vi efterat
Neptunus hade skonat oss!
Eriks fagel
En fagel landar pa Candela och blir snabbt Eriks van. Tyvarr ar han valdigt hungrig och det enda vi hade att bjuda pa, havregryn och vatten, visade sig fa fageln att svalla upp och do nasta dag...
Havet
Till tonerna av Lily Allens Fuck You! lämnade vi Flamenco marina och med det vårt kära älskade hatade Panama. Vi som vart här längst ser tillbaka på tio veckor av det lilla kanallandet. Efter vad som kändes som år av reparationer och installationer, förbättringar och förseningar kunde Candela äntligen stäva ut över Stilla Havet.
Efter den initiala obligatoriska sjösjukeperioden, kortare för vissa – längre för vissa, började vardagslunket infinna sig. Mat skall lagas, disk skall diskas, båten skall styras och vakter hållas. Den lilla ettan vi bor på känns dock förvånansvärt spatiös. Kan det vara det oändliga blå som är ögats ständiga följeslagare? Havsutsikten är väldigt omedelbar och konstant, men detta hindrar den inte från att upphöra att hänföra. Att ställa sig ensam i lovart och låta hela synfältet fyllas av vågor och himmel skänker betraktaren en vink om vilka oerhörda avstånd vi rör oss över. Våra tekniska hjälpmedel påminner oss dock obarmhärtigt om att det bara är en vink man får. Den blå horisonten är sig lik och det är knappt att man accepterat faktumet att Panama ligger bakom oss innan Galapagos försiktigt tronar upp sig. Ändå har vi korsat en del av världens väldigaste ocean.
Äntligen klara!
och vi kommer att börja sända så fort vi lämnat vår ankring.
Stilla Havet, här kommer vi!
Hur många panamaner krävs det för att sätta i en glödlampa
Observera att allt i detta inlägg drabbat oss minst en gång.
Candelan: Kan ni komma och skruva i en glödlampa?
Panaman: Javisst! Vi kommer imorgon.
Två dagar senare
Ring ring
C: När kommer ni?
P: Om två dagar.
C: På torsdag?
P: Ja, på torsdag.
Det blir onsdag och rummet som skall bytas lampa på är fullt med grejer
P: Jag är här nu!
C: Men... Idag kan du inte komma åt rummet, du skulle komma imorgon.
P: Ok, jag kommer imorgon.
Två dagar senare, på morgonen:
Ring ring
C: Okej, det är lördag idag, men när kommer du?
P: Jag kommer på förmiddagen.
C: Ok.
Klockan 23 på lördag kvällen
P: Jag är här nu!
C: Det är lite sent, men vill du jobba så...
P: Här skall jobbas!
Två timmar senare
P: Jag kan tyvärr inte göra något.
C: Jasså, varför då?
P: Jag har ingen stege och når inte till lampan.
C: Men du har ju vart här förrut och vet hur högt lampan sitter. Det var det enda du skulle göra idag. När kan du komma nästa gång?
P: Imorgon.
C: Talar du sanning nu? Kommer du verkligen imorgon? På söndag?
P: Japp, söndag kommer jag.
Måndag
P: Ok, nu är jag här. Jag har stegen med mig också.
C: Fixa bara lampan.
P: Det går inte.
C: Varför?
P: Jag har inte den nya lampan.
C: Jaha, vart är den?
P: På mitt kontor, jag såg den precis innan jag åkte.
C: Är det helt sant? Den är på ditt kontor?
P: Ja, jag kommer med den imorgon.
Nästa dag
C: Har du med dig lampan?
P: Nej, den är beställd från Colon.
C: Du hade den på ditt kontor?
P: Nej nej, den är på väg, jag lovar.
C: Du, jag litar inte på dig.
P: Den är på väg. Jag kommer imorgon med den.
Två dagar senare.
Ring
C: Har du den?
P: Nej, men jag beställde den idag.
Många turer kring beställningen senare
P: Ok, här är jag med lampan.
C: Skall den äntligen installeras?
P: Nej, jag har ingen stege idag.
C: Men va i helv... KOM IMORGON. JAG KÖPER EN STEGJÄVEL.
Nästa dag.
P: Nu skall det bli av. Jag har med mig fyra kollegor.
Samtliga panamaner sitter och röker, dricker öl och vilar. De löser av varandra. Det går någon timme.
P: Tyvärr blir det inget med lampan idag.
C: Men jag hade ju köpt en stege?!?
P: Det verkar som att någon arbetare stulit den. Det sker nästan alltid med något verktyg. Jag ersätter det.
C: Men va f... Min iPhone är borta.
P: Jag ber om ursäkt. Man kan inte riktigt lita på...
C: Suck... Tro mig, jag vet. Okej, vi försöker igen imorgon.
P: Vi ses klockan 8 på morgonen imorgon.
C (noterar stillsamt att personen förmodligen kommer vid lunchtid)
Nästa morgon kl 07:03
Ring ring
C: Öh, ja?
P: Jag står vid grinden och du är inte där. Jag har mycket bråttom till nästa kund.
C: Varför är du vid grinden och inte vid båten som du brukar? Jag kommer till grinden omedelbart.
P: Ingen idé, jag kan inte vänta, måste gå nu.
C: Men vad i... Är du verkligen vid grinden?
P: *click*
Nästa dag
P: Ok, jag har lampan, stegen och den nya lampan.
C: Bra.
Lite arbete senare
P: Klart! (Går hem)
Ring ring
P: Ja.
C: Du har satt i den gamla lampan?
P: Ja, den nya passade inte, så jag satte tillbaka den gamla.
C: Men varför sa du ingen... äh, glöm det. Kommer du imorgon?
P: Japp, klockan 10.
Nästa dag, klockan 15
P: Ok, nu skall jag koppla i den nya lampan och nu har jag rätt.
Några timmar senare är allt klart.
P slänger den gamla lampan i vattnet
C: Men är du dum i huvudet?
P: Vaddå?
C: Du kan ju inte... Jag orkar inte mer. Gå bara hem!
Ring ring
C: Det funkar ju inte?
P: Jo, då.
C: Nej.
P: Jo, men för att inte få en stöt när jag kopplade in den klippte jag av strömkabeln.
C: Du måste skoja... ?
P: Vill du att jag skall komma imorgon?
C: Suck, mañana antar jag?
OSV OSV
Watermaker
Nej nej, den läcker bara lite
Åsså den lilla skruven här...
Erik målar
Målning
Kort info
Mat och människor
I dagarna anlände Felicia, Erik samt Mark och Johanna. När stuvfack började stuvas blev det klart att besättningen utökats med inte fyra, utan flera hundra. Eftersom vi enligt planer och budget skall vara åtta utrotades följaktligen större delen av besättningstillskottet. De övriga fyra är Johanna (som bidar sin tid hos våra vänner på S/Y Umatalu), kapten Gyllenswärd, Olle samt undertecknad. Om mindre än en vecka kastar vi oss ut i havet.
Innan det kan göras måste dock fruktansvärda mängder mat inhandlas och stuvas, se Bild 1. Charmiga som vi är oroar vi oss för att återigen få lite mer sällskap än vi önskar. Lösningen på detta är avrivning av samtliga konservetiketter och märkning med spritpenna. Efter att ha skrivit ”Tonfisk” sisådär 10 000 gånger börjar besättningen bli alltmer full i fan och plötsligt händer något, se Bild 2. Evig ära till de som lyckas klura ut vad som döljer sig i följande konservburkar:
Oönskad e-post
Lungsjukdom – S + ej min
S + Mae West
Titta på söta flickor
Kommunist + nästan elefanttänder
/Kalle
Bild 1
Bild 2
