NZ
Nya Zeeland har varit vart hemland i over en vecka nu. Overfarten hit gick ovantat bra och vi ber om ursakt for det forsenade inlagget.
Har har vi hunnit med mkt. 3 personer har monstrat av, 2 nya har monstrat pa, valkomna Jonas och Anders, och baten har seglat nagra varv i fantastiskt djurrika Bay of Islands. Forsta kvallen var det killer whale, spackhuggarnas, tur. Efter en kort vandring upp till en topp kom 3 spackisar forbi simmande och sokte genom viken nedanfor efter foda, varpa snorkellusten hojdes och sanktes i varierande grad hos besattningen. Innan mogronkaffet var klart morgonen darpa bjod en delfinfamilj pa en skansenshow av rang, med sensationer som dubbla helkroppshopp i soluppgangen.
For att ta del av var resa i bild rekommenderas Facebook. Personer som Martin Krensler, Magnus Hallor, Axel Geijer, Simon Frost Gorander.
Om nagra timmar ska vi segla ner mot efterlantade Auckland.
Tack och bock!
Om 24 timmar skymtar vi inte längre land och en varm dusch kan vi bara drömma om. Mat till brädden, plastningen är gjord och både segel och motor är i tipp topp kondition. Hela besättningen har börjat salivera saltvatten och drömmer om delfiner och havsstormar. Seglingen till Nya Zeeland är äntligen här. Om 1014 sjömil är vi tillbaka igen, då i Opua på nordöns västkust. Efter uppvärmning i bastu och allmän återhämtning ska vi till Auckland och sätta den sista spiken i Världsomseglingskistan.
Kjolar och tonfisk.
Levuka ansprakar pa posten som soderhavets aldsta stad och by the look of it verkar det stamma. Efter en minst sagt omfattande papperexcercis, kaffe, ol och en hel del kakor fick vi antligen tillatelse att lamna baten av de lokala myndigheterna och vi har forvaltat var frihet val ma vi saga. Under dagen som gatt har det kjoppts kjolar for man (zolos), atits brodfrukt och avhandlat amnet elefantiacis hos halsomyndigheterna samt gjorts ett studiebesok hos ons storsta arbetsgivare - tonfiskfabriken. Men med en orkansasong i halarna och en forstarkning av besattningen nalkandes tvingas vi till snabba drag och var visstelse har blir inte langvarig. Ikvall styr vi var kos mot huvudon och Volivoli.
Jo forresten, vi e i Fiji nu!
Tongan rätt i mun
Kia Orana!
Välkommen till Cook Öarna! Såväll syndare som puritaner har fått sig en släng av sleven här på Rarotonga. Dagarna blev en vecka i vantan på lugnare väder. Franska polynesien hamnade i backspegeln efter att vi lamnat ön Maupiti. Med fulla segel startade vi då den nuvarande besättningens första rediga seglats tillsammans och efter mången nattpas kanner vi nu varandra som en fisk kanner sin skål. Tre i besättningen påstår sig ha sett en val. Väl framme gick sex i besättningen på söndagsgudstjänst. Endast en gick på efterfest. Syndaren.
Aktuellt på ön är att kontainerfartyget äntligen kommit och bensindepåerna fyllts på. Aktuellt på båten är att våran SSB radio inte riktigt vill vara med men att vi häromdan lyckades kommunicera med vår vän Birger borta vid Papa Nya Guinea. Vi har även fått nya vänner här på ön som faktiskt sportar en svensk befolklning på hela 7 personer. Tillsammans har vi borrat och kapat stål till vårt nödroder och åkt en tur runt ön.
En löst höftat preliminär eventuell färdrutt har spikats efter ett odramatiskt demokratiskt möte med besättningen - skeppsrådet. Rutten är som följer: Rarotonga - Beverage reef - Niue - Tonga (Vava'U) - Fiji (Levoka). Så slå upp kartboken och börja spana.
Vem kan segla förutan segel?
PS. Sen sist har besattningfolk kommit och gatt. Nya ansikten pa baten ar nygammla Martin, Ludde, Sofie och Jacob. Inne i andra halvlek finner vi slitvargarna Simon, Ellen, Magnus och Axel. DS
Någonstans mellan Moorea och Tahiti
I bakgrunden: Moorea
Mahi-Mahi
"Se jävligt nöjda ut!"
Candela
Sett genom fonstret pa en overgiven parlfarm i Tikehau-atollen
Bildspel från tidigare segling
http://www.flickr.com/photos/23642428@N00/sets/72157624654945704/show/
Det farligaste djuret i havet...
När vi släppt ner ankaret i södra Fakarava-atollen omringas båten av diverse fiskar samt hajar i mängder. Glada i hågen hoppar vi obetänksamt ner och räknar till 14 (!) hajar. Under snorklingsturer och "drift dives" genom atollöppningarna finner vi oss gapande åt vad vi får se. De resulterande kallsuparna bekymmrar oss föga. Vilket landskap vi bjuds på! Bottnen glittrar i alla tänkbara färger och den levande korallen breder ut sig längre än vad simfötterna kan bära oss. Fiskstim som i sina försök att efterlikna regnbågen får ljusspektrat i skyn att se fruktansvärt fattigt ut. Fakarava! Vilken undervattensvärld!
Bilden på polynesiens dödligaste jägare är från Toa'o.
Middag på Toa'o
Hela gänget minus fotografen: Malin. Från vänster: Thomas, Magnus, Simon, Johanna, Axel, Kalle & Ellen. Blomma på vänsterörat är singel, höger - upptagen.
Rangiroa
Uppdateringsrekord! För ca 5 minuter sedan blev vi ikapppaddlade av en roddare när vi var ute och körde med Tvåan. Trots en 15 hästarsmotor var vi ingen match och när vi väl var framme paddlade han iväg med ett brett leende, långt snabbare än vad vi kunde köra.